viamig

Ja, jag lever i en sjuk värld. Med både dotter och son som snörvlar och hostar och har sig. Om det sedan är grisen eller inte som har drabbat dem, vet vi inte. Men sjuka är de med svår hosta, huvudvärk och feber. Sonen börjar bli bättre, tack och lov. "Yo, mother, do you know what I´m sayin?" började en mening som sedan fortsatte med en undran om maten var färdig. Svaret blev, "Nä, jag har inte börjat än, men jag hör att du snart är frisk, i alla fall klart mycket bättre och restauranten har precis öppnat".

Dottern däremot är inte lika lyckligt lottad. Än. Trots sin kraftiga förkylning eller grisnärvaro ser hon förbluffande bra ut. Ja, det hör ju ungdomen till och kanske till och med vackra gener. Jag kan inte ta åt mig äran eftersom ungen är en kopia av sin pappa.

Hittills har jag klarat mig ifrån att bli smittad och det ska nog förbli så om jag får bestämma. Det är inte roligt att vara sjuk när man måste vara sängliggande, helt utmattad. Då är det mycket bättre att vara sjuk och kunna vara på benen, men då är man väl inte sjuk förståss!
Ja, enligt Försäkringskassan i dessa dagar, är man aldrig tillräckligt sjuk för att kunna stanna hemma och få sjukersättning. Bara i enstaka fall. Hur har det kunnat gå så här långt? Hur har en instans kunnat få så mycket bestämmanderätt över människors hälsa eller rättare sagt ohälsa? Vi bor i ett land med 8 miljoner invånare och låter en statligt inrättning ta över helt och hållet. DET ÄR SJUKT!

Jag önskar att det räckte med att sitta på rö....en och klaga för att få till en förändring, men jag märker att det inte fungerar.
Skulle jag nu levt i Frankrike, hade jag för länge sedan varit en av dem som varit ute på gator och torg och protesterat så högt att jag hade blivit sjuk i halsen, den saken är helt säker. Varför gör vi inget här? Det skulle vara jättelätt att få till en förändring om nästan alla, ca 7 miljoner människor då, slöt upp och slog näven i gatan.

Det kommer alltid att finnas folk som hellre går sjukskrivna än att jobba, men de är ett fåtal. Vi andra är sjuka när vi verkligen har en kroppslig ohälsa. Och då till stor del går vi och jobbar för att vi redan är utdömda från början och vet att vi inte kommer att få någon sjukersättning. Till och med läkarna varnar för att sjukskrivningen kanske inte blir godkänd.

Vi arbetar och betalar skatt. De pengarna ska gå till mycket, jag vet. Men de ska också gå till de människor som behöver sin sjukersättning, för att de helt ärligt inte kan arbeta under en viss tid.

Ja, det finns mycket tokigt i vårt land. Bort med uppgivenheten och svinigheten och låt folk få vara sjuka om de är det.

Katarina