nr.6 Djuren
Våra vänner djuren kan vi inte klara oss utan. De däremot, klarar sig alldeles utmärkt utan oss. Vi tycker att vi är dem överlägsna för att vi har det logiska tänkandet.
Men mer och mer förstår jag att det är nog tvärtom. Se på oss människor hur vi bråkar och krigar, utnyttjar och manipulerar, ljuger och bedrar. Skulle det vara utmärkande för högre stående väsen?
Djuren tar det som de behöver och inget mer, respekterar varandras gränser och vet exakt vad som gäller. De vilda djuren sköter sig alldeles utmärkt själva. Utan människans inblandning skulle inga problem finnas. Vi ställer till det för dem. Invaderar deras "hem" och marker, skövlar deras skogar och utrotar dem för ren vinnings skull. Pengar.
Tamdjuren vi har runt omkring oss, sviker oss aldrig. De visar oss respekt, ömhet, trohet och en fantastisk kärlek. De tar fram glädjen i oss. Vi blir jätteglada av att se en liten hundvalp, en kattunge, ett föl, ett litet ulligt lamm, en söt och rolig apa, de vackra elefanterna, färgstarka papegojorna och undulaterna, delfinerna och valarna. De tar fram lyckan i oss och gör att vi automatiskt ler åt dem och tar dem i famn.
Är inte det att vara kärlek? Och tillit?
Det finns projekt där man låter oregerliga tonåringar som hamnat snett, i skolan ta hand om en hundvalp och fostra den och det har fallit fantastiskt bra ut. Dessa tonåringar tar ansvar för hundvalpen, sköter om den, ger den mat och i gengäld får valpen tonåringen att känna sig trygg och älskad. Kanske för första gången i sitt liv.
Det finns folk i fängelser som också får ta hand om hundar och hästar. En stenhård brottsling som kanske aldrig har gjort en god handling sedan barnsben och inte längre vet vad det är, tar hand om det här djuret med stor omsorg och omtanke och bryr sig om att hästen ska ha det allra bästa som går att få.
Dessa projekt är fantastiska. Alla människor ska få en andra, tredje och t o m fjärde chans. Få tillfälle att visa att det går att förändra sig. Så det visar sig att där människan har gått bet, där lyckas djuren. Konstigt, när de är oss underlägsna.
Eller var det inte så?
Djuren är här för att vi ska lära, inte tvärtom. Mer och mer börjar man bli medveten om att vi bör lära oss deras språk, förstå dem från deras perspektiv. Och det är väl inte mer än rätt, när vi nu får så mycket ifrån dem. De känner igen oss och är ALLTID glada när de ser oss. Finns det en ras eller art som är som en brunn av kärlek som aldrig tar slut, så är det djuren. Helt klart.
De vet precis vilka vi är och precis vad vi behöver. Närhet. Ömhet. Trohet. Det spelar ingen roll vad vi gör, de står kvar.
Och det kallar jag villkorslös kärlek. Inget som vi människor behärskar alls.
Katarina
Men mer och mer förstår jag att det är nog tvärtom. Se på oss människor hur vi bråkar och krigar, utnyttjar och manipulerar, ljuger och bedrar. Skulle det vara utmärkande för högre stående väsen?
Djuren tar det som de behöver och inget mer, respekterar varandras gränser och vet exakt vad som gäller. De vilda djuren sköter sig alldeles utmärkt själva. Utan människans inblandning skulle inga problem finnas. Vi ställer till det för dem. Invaderar deras "hem" och marker, skövlar deras skogar och utrotar dem för ren vinnings skull. Pengar.
Tamdjuren vi har runt omkring oss, sviker oss aldrig. De visar oss respekt, ömhet, trohet och en fantastisk kärlek. De tar fram glädjen i oss. Vi blir jätteglada av att se en liten hundvalp, en kattunge, ett föl, ett litet ulligt lamm, en söt och rolig apa, de vackra elefanterna, färgstarka papegojorna och undulaterna, delfinerna och valarna. De tar fram lyckan i oss och gör att vi automatiskt ler åt dem och tar dem i famn.
Är inte det att vara kärlek? Och tillit?
Det finns projekt där man låter oregerliga tonåringar som hamnat snett, i skolan ta hand om en hundvalp och fostra den och det har fallit fantastiskt bra ut. Dessa tonåringar tar ansvar för hundvalpen, sköter om den, ger den mat och i gengäld får valpen tonåringen att känna sig trygg och älskad. Kanske för första gången i sitt liv.
Det finns folk i fängelser som också får ta hand om hundar och hästar. En stenhård brottsling som kanske aldrig har gjort en god handling sedan barnsben och inte längre vet vad det är, tar hand om det här djuret med stor omsorg och omtanke och bryr sig om att hästen ska ha det allra bästa som går att få.
Dessa projekt är fantastiska. Alla människor ska få en andra, tredje och t o m fjärde chans. Få tillfälle att visa att det går att förändra sig. Så det visar sig att där människan har gått bet, där lyckas djuren. Konstigt, när de är oss underlägsna.
Eller var det inte så?
Djuren är här för att vi ska lära, inte tvärtom. Mer och mer börjar man bli medveten om att vi bör lära oss deras språk, förstå dem från deras perspektiv. Och det är väl inte mer än rätt, när vi nu får så mycket ifrån dem. De känner igen oss och är ALLTID glada när de ser oss. Finns det en ras eller art som är som en brunn av kärlek som aldrig tar slut, så är det djuren. Helt klart.
De vet precis vilka vi är och precis vad vi behöver. Närhet. Ömhet. Trohet. Det spelar ingen roll vad vi gör, de står kvar.
Och det kallar jag villkorslös kärlek. Inget som vi människor behärskar alls.
Katarina
Kommentarer
Trackback
