nr.8 Ensamhet
Ja, nu börjar ännu en dag gå till sitt slut. Det är lugnt och tyst runt omkring. Och tröttheten ger sig allt starkare till känna.
Jag tänker på alla ensamma människor. Som inte själva valt att vara ensamma. Hur klarar de sig? Hur känns det att inte ha någon att ringa eller inte ha någon som ringer eller kommer och hälsar på?
Vad vet vi egentligen om våra grannar, vänner, släktingar eller arbetskamrater? Vi går till jobbet och gör våra timmar där, går hem och träffar vår familj, eller våra vänner och känner oss ganska tillfreds, förhoppningsvis. Hur stressigt det än är, eller trassligt det än är, har vi alltid någon vi kan tala med eller ringa till.
Alla har inte den förmånen. För det är en förmån, det ska vi ha klart för oss. Det finns tusentals människor som bara längtar efter att få vara nära någon, kanske inte i en intim relation, men ändå få känna en närhet till någon. Inte alla har heller den förmånen att kunna ha ett eget djur. Det är också en stark tröst och ett utrymme att få dela kärleken i, med kanske en hund eller katt.
Hur ofta tänker vi på dem som är alldeles ensamma? Inte så ofta alls. Vi tar ju våra bra liv för givet. För vi lever bra. Det räcker med att tänka sig tanken lite löst, att vi skulle leva i ett land med ett pågående krig, för att snabbt inse att vi har det väldigt bra.
Tak över huvudet, mat för dagen och kläder som värmer oss. En säng vi kan krypa ner i och få sova med ett täcke och kudde. Hemmet vi har är lite pyntat, inrett med färger som matchar och vi har fått lov att gå efter vår egen smak för det mesta.
Alla har inte en egen säng, eller ett pyntat hem. Alla har inte ens ett hem. De flesta har det, men ingen att vara med, ingen att tala med, ingen som bryr sig om.
Vi vet inte ett dugg om många människor vi möter dagligen eller veckovis. Det finns garanterat människor vi ser och talar med ofta, som när de går hem är helt ensamma. Och det finns de som inte alls träffar andra människor under en hel dag och säkerligen under en längre tid.
Le mot någon helt okänd i morgon. Nicka mot någon helt okänd i morgon. Eller varför inte säga Hej, till någon helt okänd imorgon?
Det känns bra när någon ler, eller hur? Ge någon den varma gesten och gör någon glad. Bara sådär. Det har vi råd att göra, vi som bor här i trygghetslandet, utan krig.
Jag ska le mot någon okänd i morgon och säga Hej. Jag är en egoist och vill att människor ska göra detsamma för mig.
Katarina
Jag tänker på alla ensamma människor. Som inte själva valt att vara ensamma. Hur klarar de sig? Hur känns det att inte ha någon att ringa eller inte ha någon som ringer eller kommer och hälsar på?
Vad vet vi egentligen om våra grannar, vänner, släktingar eller arbetskamrater? Vi går till jobbet och gör våra timmar där, går hem och träffar vår familj, eller våra vänner och känner oss ganska tillfreds, förhoppningsvis. Hur stressigt det än är, eller trassligt det än är, har vi alltid någon vi kan tala med eller ringa till.
Alla har inte den förmånen. För det är en förmån, det ska vi ha klart för oss. Det finns tusentals människor som bara längtar efter att få vara nära någon, kanske inte i en intim relation, men ändå få känna en närhet till någon. Inte alla har heller den förmånen att kunna ha ett eget djur. Det är också en stark tröst och ett utrymme att få dela kärleken i, med kanske en hund eller katt.
Hur ofta tänker vi på dem som är alldeles ensamma? Inte så ofta alls. Vi tar ju våra bra liv för givet. För vi lever bra. Det räcker med att tänka sig tanken lite löst, att vi skulle leva i ett land med ett pågående krig, för att snabbt inse att vi har det väldigt bra.
Tak över huvudet, mat för dagen och kläder som värmer oss. En säng vi kan krypa ner i och få sova med ett täcke och kudde. Hemmet vi har är lite pyntat, inrett med färger som matchar och vi har fått lov att gå efter vår egen smak för det mesta.
Alla har inte en egen säng, eller ett pyntat hem. Alla har inte ens ett hem. De flesta har det, men ingen att vara med, ingen att tala med, ingen som bryr sig om.
Vi vet inte ett dugg om många människor vi möter dagligen eller veckovis. Det finns garanterat människor vi ser och talar med ofta, som när de går hem är helt ensamma. Och det finns de som inte alls träffar andra människor under en hel dag och säkerligen under en längre tid.
Le mot någon helt okänd i morgon. Nicka mot någon helt okänd i morgon. Eller varför inte säga Hej, till någon helt okänd imorgon?
Det känns bra när någon ler, eller hur? Ge någon den varma gesten och gör någon glad. Bara sådär. Det har vi råd att göra, vi som bor här i trygghetslandet, utan krig.
Jag ska le mot någon okänd i morgon och säga Hej. Jag är en egoist och vill att människor ska göra detsamma för mig.
Katarina
Kommentarer
Postat av: mea
Sant så sant. Jag skall också le mot människor idag:)Tycker om dina inlägg, de är tööööpppppeeenn!
Kram Mea
Trackback
